Man ser tiden är förbi, snart är det för sent, livet går fort och det är svårt att hänga med, men vi kanske kommer ses en juldag i lund, kanske ölen kommer ta oss på det djupa en stund, kanske fortfarande kommer försvinna i din blick, drömma om den framtid som vi aldrig fick och vi kanske skriker bakom musiken och trotts alla rast platserna i livet kommer vi fram till att vi trivs, Hur polätten föll om vi kanske lämnas barhänt parallelt genom snön som ändå blåser bort efter ett halvt andetag, och du säger att det är uppenbart att det aldrig var du och jag så förlåt om jag bara säger tjena när vi syns, slipper kännas vid svidande förr i tider, kanske var vår historia en fjärill på nål, vacker att titta på men vingar som inte slår.

Igår gick jag på våran gata, vissa dagar kan jag sakna tryggheten från gammla dagar men det finns ingen som kan få dom tillbaka. Igår gick jag på våran gata. Ibland vill jag återvända Men det- finns ett litet dilemma, Det känns som skorna börjar klämma. Jag har fått växtvärk jag måste lämna, Hey Hey Staden känns för liten, Du och jag börja om det känns för tidigt Eller för sent hur de än blir, kommer alltid vara en del av mitt liv.

Man är tillbaka på våran gata, Bland fotbollsmålen, ungdomsgården, ungdomsåren det är då det slår en: Hur vi gick där och väntade vad skulle hända, tiden kom och gick och man känner sig allt för hemma, allt för hemma aldrig bländad av storstadens ljus dom är alltid tända nu. Har vi flyttat spridits för vinden, födda på nytt och vi slog igen grinden, Ibland på tunn is, okända vatten, du vet hur jag älskar hur vi rusade igenom natten. I en okänd taxi,
i en okänd stad som magnetism en okänd lag, om att vi måste vidare aldrig klara.
Alltid på jakt och det fattas bara en liten pusselbit och vi springer dit. Du släppte tyglarna men minndes alltid vägen hit.

Jag gick i ett kvarter idag som en gång var min hela värld Ja,
Allting var ju enklare då men ingenting kan bli var det var, neehej.