NEEEEEEEJ! Jag råkade ofrivilligt ta reda på vem som vann So You Think You Can Dance och jag blev så ledseeeeeeen! :( Inte nog med att jag ofrivilligt såg det, utan det jag såg var inte bra, inte alls bra, inte alls så som jag ville att det skulle vara, bluäääh. Min favorit skulle ju vinna! Det är orättvist och jag känner för att stampa i golvet sådär gnälligt som man gjorde när man var liten och inte fick sin kexchoklad och bara gnälla. Hur kan Ade inte vinna? FEL FEL FEL.

Ade, min älskling, min hjälte, min gentle giant, min blivande man!


Och bättre blev det inte när jag insåg att tredje och sista delen av "Leslie" inte kommit upp på Svt Play ännu. Kom upp nu då!

Natten har vaknat men månen lyser skarpt inatt. Nätterna blir kallare och kallare det börjar jag känna nu. Och jag vet att det är nu, någongång runt denna tiden eller denna kyla som paniken börjar smyga sig på. Men för första gången på väldigt länge känns det okej. Jag vet inte hur eller när det hände men jag vet att jag är okej och att allting kommer kännas mer än okej i framtiden. Det är fortfarande en ensam natt, men en finare natt.

Någon skrev att den skulle fortsatt läst min blogg om flera av texterna jag lagt upp var skriva av mig. Faktum är att jag inte haft tid eller inspiration att skrivna några sen jag startade upp den här nya bloggen och jag tyckte det kändes tråkigt att ladda upp mina gamla texter i nya inlägg.. Eller så har jag mest bara inte orkat lagt in dom, men nu ska jag lägga in några bara för det.

Allt sådant, alltså texter och bilder som är mina finns på kategorin "Elin".
Oj, vad jobbigt seriöst det blev...

Sitter och funderar på vad jag kan skriva, jag gillar inte tvingade inlägg, mest för att det inte blir något vettigt och det brukar sluta med att jag raderar dom ändå, men å andra sidan hur många inlägg är vettiga? Inte många i min blogg. Men min syster klagar på att jag inte alls uppdaterar ofta som jag säger att jag gör. Jag tycker jag uppdaterar jätte ofta! 

Det händer inte mycket nu, det är sommarlov och vädret är ganska kasst, om än mycket bättre de senare dagarna. Jag har börjat tänka på framtiden och att samtidigt som jag skriker mig hes 2010 och springer ut ifrån skolan och tar studenten är jag arbetslös och det ger mig lite panik att tänka tanken.
Till en början var jag rätt säker på att jag skulle jobba i ett år (möjligtvis i norge) och sedan börja plugga efter ett år, men nu har jag börjat tänka lite på att kanske påbörja en utbildning direkt, om man kommer in någonstans det vill säga. Jag vet inte ens vad jag vill. Jag älskar att fota, och det vore underbart att jobba med men det är få som har turen att kunna ha det som ett yrke. Jag skulle älska att bli kock tror jag, men jag har ingen aning om vart jag skulle börja. Jag älskar barn, men jag vill inte jobba som lärare eller liknande utan jag vill vara i andra länder och arbeta som volontär men det kostar endel pengar att kunna genomföra och man tjänar inget, inte för att jag vill tjäna på att hjälpa människor men det är svårt för en student att göra något som man inte tjänar några pengar på, eftersom iprincip allt handlar om pengar, tyvärr. Men ja, det vore en dröm, att vara volontär.
Men innan för mycket ångest kommer om framtiden måste jag njuta av mitt sista år på gymnasiet och det börjas bra med en resa till London som projektarbete, och nöje såklart.

Och om sju dagar fyller jag myndig och då får jag tatuera mig, även om mamma inte vill, men den ska vara ganska liten och kommer betyda mycket och ska sitta på ett ganska diskret ställe så hon gråter nog inte.
Pierca tungan skulle jag också vilja göra, men jag kan verkligen inte se mig själv som en med piercing i tungan, det känns egentligen verkligen inte som mig. Men jag vet inte, nej jag vet inte.

Sådär. Nu var det lite att läsa åtminstonde.
Nu blev nog Sofie också glad.
Kram

Sedärja, nu har jag bakat en Hallonpaj. Har aldrig tidigare bakat Hallonpaj och jag tyckte att det var dags att bli av med den oskulden innan jag fyller 18. Och den blev goooooood, och nu är den snart slut. Jag är helt klart en naturbegåvning. EH. Men faktiskt, ja!
Jag har fortfarande bakar kläderna på mig. Jag är degig... Bokstavligt talat.

O jag spelade den låten när jag satt på bussen dit du skulle spendera sommaren
O jag spelade den låten när jag låg i den hårda soffan och väntade på dig
O jag spelade den låten fortfarande när du kom, jag sov men jag minns den i trumhinnorna och du väckte mig med en kyss i pannan

O jag minns båten vi tog, du åkte som ungdom
O jag minns resturangen, där vi åt så många gånger
O jag minns milkshaken, jag alltid ville ha
O jag minns den prickiga presenten, till dig syster

Jag minns nog allt, men mest av allt minns jag din famn och hur det kändes att ligga där.
Men sommaren försvann, du försvann och lyckan försvann
/Elin