Sitter och funderar på vad jag kan skriva, jag gillar inte tvingade inlägg, mest för att det inte blir något vettigt och det brukar sluta med att jag raderar dom ändå, men å andra sidan hur många inlägg är vettiga? Inte många i min blogg. Men min syster klagar på att jag inte alls uppdaterar ofta som jag säger att jag gör. Jag tycker jag uppdaterar jätte ofta! 

Det händer inte mycket nu, det är sommarlov och vädret är ganska kasst, om än mycket bättre de senare dagarna. Jag har börjat tänka på framtiden och att samtidigt som jag skriker mig hes 2010 och springer ut ifrån skolan och tar studenten är jag arbetslös och det ger mig lite panik att tänka tanken.
Till en början var jag rätt säker på att jag skulle jobba i ett år (möjligtvis i norge) och sedan börja plugga efter ett år, men nu har jag börjat tänka lite på att kanske påbörja en utbildning direkt, om man kommer in någonstans det vill säga. Jag vet inte ens vad jag vill. Jag älskar att fota, och det vore underbart att jobba med men det är få som har turen att kunna ha det som ett yrke. Jag skulle älska att bli kock tror jag, men jag har ingen aning om vart jag skulle börja. Jag älskar barn, men jag vill inte jobba som lärare eller liknande utan jag vill vara i andra länder och arbeta som volontär men det kostar endel pengar att kunna genomföra och man tjänar inget, inte för att jag vill tjäna på att hjälpa människor men det är svårt för en student att göra något som man inte tjänar några pengar på, eftersom iprincip allt handlar om pengar, tyvärr. Men ja, det vore en dröm, att vara volontär.
Men innan för mycket ångest kommer om framtiden måste jag njuta av mitt sista år på gymnasiet och det börjas bra med en resa till London som projektarbete, och nöje såklart.

Och om sju dagar fyller jag myndig och då får jag tatuera mig, även om mamma inte vill, men den ska vara ganska liten och kommer betyda mycket och ska sitta på ett ganska diskret ställe så hon gråter nog inte.
Pierca tungan skulle jag också vilja göra, men jag kan verkligen inte se mig själv som en med piercing i tungan, det känns egentligen verkligen inte som mig. Men jag vet inte, nej jag vet inte.

Sådär. Nu var det lite att läsa åtminstonde.
Nu blev nog Sofie också glad.
Kram